Home sweet home...

Nu ar vi hemma. Vi kom igår eftermiddag, gissa om det var en trött men otroligt glad tjej som steg innanför dörren.
Det ar mycket minnen och intryck att smälta och så otroligt mycket att berätta för vänner och familj.

Resan var helt otroligt spännande och något att minnas för resten av livet.

Det jag saknar mest med Kina är spontaniteteten. Att gå ut en eftermiddag för att köpa frukt hos en gatuförsäljare ( som för övrigt har den absolut bästa frukten) och att möta människor man känner på gatan. småprata lite och gå vidare för att göra sina ärenden. 
Familjesammanhållningen och relationer till vänner  och släktingar är något vi svenskar borde lära oss mer av. I Kina betyder släkt och familj allt. Det är det viktigaste i livet och det gäller bröder systrar, kusiner svågrar, svägerskor jag hela släkten är mycket mer betydelsefull än i Sverige. Man bryr sig om varandra. Man hjälper varandra. Man bryr sig inte så mycket om mitt och ditt. Man är generös och givmild mot sina släktingar och ställer upp i vått och torrt. 
Johnnys morbrors dotters man klev innanför dörren till Johnnys föräldrars lägenhet kl 04:00 pa morgonen , dagen vi skulle flyga hem. Det säger väl allt egentligen.

Sen finns det mycket negativt också, allt har ju två sidor, men jag har endast valt att ta upp de positiva sidorna. För att jag vill foksera på det.
Det finns så mycket mer att berätta. Just nu tar jetlagen överhanden.


Godnatt!                                                            

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0